Man undrar

Vacker gul, men konstig...

Man undrar. Eller snarare, jag undrar vad det hela handlar om.

Efter att min svarta ponny stått på box i tre veckor på grund av sin skada i ansiktet släppte jag äntligen ut henne i hagen, vilket jag skrivit om tidigare.
Hon var så glad att få komma ut till sin jämnstora väninna och hon var så glad över att se Dundie på andra sidan eltråden. Hon gnäggade och brallade, hoppade runt och spelade ut hela glädjeregistret!

Den vanliga rutinen är att Dundie går med shettisarna en del av dagen, för att sedan gå själv och äta allt det hon behöver få i sig på ett dygn. Under de tre veckor som passerat hade denna rutin följts i samvaro med den bruna ponnyn, allt var som vanligt, dock alltså minus svart ponny.

Ibland går hon även med valackerna en del av dagen, hon äter mer än dem också så hon behöver alltså egen tid. Men än så länge i sommar och på höstkanten har de haft för mycket gräs för att jag ska våga ha henne så långa stunder med dem.
Det finns även en särskild historia kring att hon inte kan gå med dem alla veckor i månaden, p.g.a sin brunst. Men det är en annan berättelse.

Nåväl, den svarta ponnyn släpptes ut med huvudet inslaget i bandage/grimma/flughuva/grimma för att täcka det läkande såret, och hon var själaglad! Tillbaka till livet!

När det efter en stund blev dags för Dundie att gå in till småtjejerna agerade hon väldigt oväntat. Och otrevligt! Hon jagade den svarta ponnyn längs med staketet med tänderna före, sparkade och levde rövare mot henne. Den bruna ponnyn tittade på och förstod ingenting, blev förvirrad och upprörd allt medan den svarta försökte klara livhanken. Snabbt som ögat och fullständigt adrenalinstinn fick jag mota in Dundie i sin hage igen.
Därefter höll hon på och gjorde utfall mot ponnyn, över tråden, i tre-fyra dagar!

Vad handlar detta om?

Efter ett tag lugnade hon sig som det verkade, men någon dryg vecka senare hade svarta ponnyn ett märkligt sår i ansiktet, bara en bit nedanför skadan som nu ju är läkt. Blottad hud, nog så stort.
Hade Dundie kommit åt att bita henne över staketet?
Hade hon kliat sig själv så illa för att få bort matrester som fortfarande fastnar i kinden ovanför tandraden?
Hade den bruna ponnyn som är henne helt undergiven plötsligt bitit henne för första gången på fem år?

Man undrar!

Oh, jag blir uppvaktad, eller va? nej vad menar hon?

Så härom dagen behövde Dundie gå med valackerna en stund eftersom en del markarbete fanns kvar att göra vid vindskyddet efter att vi tidigare lagt ner rör för regnvattnet osv.

Jag täkte att de kan väl beta av lite på min lilla arbetsyta innan jag kör med gräsklipparen där. Ytan är ganska liten och begränsad.
Efter en stunds mumsande så började Dundie i vanlig ordning uppvakta grabbarna, vilket inte är något problem för det svarta varmblodet som är gårdens ledare. Han bara lipar åt hene och säger stick och brinn!
Min vita arabvalack däremot blev väldigt besvärad och kom inte riktigt undan henne eftersom det var så trångt. Vanligtvis känner han sig lite smickrad, men nu tyckte han det var obehagligt att hon var så närgången.
Så de fick gå ut i hagen för att få utrymme och som distraktion fick de hö. Det var lugnt för en stund, men sen satte hon igång igen med att vimsa på runt araben.
Eftersom det är så stort i hagen var det inget dramatiskt som inträffade, men jag kan konstatera att Dundie ändå agerade på ett helt nytt och inte så roligt sätt mot min arab, om man tänker i termer av skaderisk. Idel tänder, bakhovar och utfall.
Just det där rusandet med tänderna före är helt nytt och har alltså kommit efter att min ponny varit konvalecent.
Nog kan jag dikta upp ett antal teorier som förklaring, men ändå...jag blir lite förtvivlad och matt.

Man undrar!

Finns det någon idé där ute om vad det handlar om?