Dun Do Lena

Dun Do Lena
American Quarter Horse: SR Dun Do Lena 2001 sire: SR Hollywood Dundee dame: Wittle Wid O Wood, here with her friend and daily support, arabian gelding born in 1993.

torsdag 30 april 2015

Nyttan av horn


"Å nej nu går de omkull, nu får hon hästen över sig." Det var tanken mitt ridsällskap hann tänka i dag då hon snabbt vände sig om efter sin egen klättring.
Vi befann oss på skrå fast uppför, kanske man skulle kunnat säga om det varit skidor och fjällsluttning som utgjorde spelplatsen för dramat. Nu var det på en en sluttande sida i en grusgrop i skogen som äventyret utspelade sig. Sluttningen skulle angripas på snedden uppför och samtidigt skulle högt växande sly som slagit rot där forceras.
Vi kom på svaj, jag gissar att den här typen av terräng var ny för Dundie, det blev lite svårt att inte bli upprörd så, ja där svajjade vi i vänsterlut.
Hon stod på vänster fram och vänster bak och försökte finna balans nog att ta för sig snett uppåt höger i sanden med sina två högerben. Jag befann mig någonstans i höjd med hennes vänstra flank, lite kosack-stil nästan. Och där och då i ett ögonblick kände jag: trill, eller kanske snarare: vält. Som vore vi ett skepp i kvav.
Men tack och lov! jag fick tag i hornet på min kära Hectorsadel samtidigt som jag hade sinnesnärvaro att knosa in höger häl i sidan på hästen och häva mig upp där man ska sitta när man rider. Om man inte är kosack alltså, då kan man sitta lite hur som helst.
Voila', det gick ju galant det där!
Men tur att det för dagen var just den Hector som har ett horn jag hade valt, jag har ju tre stycken Hectorsadlar som jag alternerar mellan.

Hollywood Jac 86


Dundies farfars far Hollywood JAC
Källa: http://www.harmonyperformancehorses.com/hollywoodjac86.htm

 

lördag 25 april 2015

Transitions


"The easier I can make it for a horse to understand what's happeing, by letting him decide to make that change in direction or speed, the better".

Curt Pate

fredag 24 april 2015

SR Hollywood Dundiee

Tidigare i bloggen presenterades Dundies farfar Hollywood Dun It och hennes morfar Doctor Wood. Detta är henner far SR Hollywood Dundee.
Källa: www.google.com



Familjen framför allt

 
Mitten av april 2015 när bloggen börjar skrivas.

 
Slutet av februari 2014 när Dundie lämnade sitt förra hem.

Det var ganska faschinerande att se att tämligen snart efter det att Dundie fick ordning på sitt bäcken så började hon gå upp i vikt.
Hon hade givetvis träffat otaliga och allehanda behandlare hos sina förra ägare innan hon till sist triangelmärktes. Hennes journal från kliniken Strömsholm är diger! Det enda som inte är röntgat på henne är en bit av ryggen tror jag och många är de kronor som har spenderats på henne. Men till sist fick man ge upp, Dundie var inte den tävlingskompis man drömt om och importerat för dyra pengar, hennes kropp höll inte helt enkelt.
För att skydda sig från smärta utvecklade Dundie en del tricks misstänker jag, det är ju logiskt, då kan man slippa göra vissa saker och bli lämnad ifred. Ibland är det inte helt lätt att avgöra om belastningar en häst har med sig främst är mentala eller fysiska. Man får jobba enligt skala-en-lök- modellen för att hjälpa till.
I sin forna flock var Dundie lägst i rang, alla de täcken jag fick med henne var trasiga på baken. Det säger något om en häst!
Skulle man fundera i de termer som Klaus Ferdinand Hempfling gör när han klassificerar hästar så skulle Dundie till avgjort största delen vara en Groda. Mer om det kan du läsa här: www.hempfling.com
Skulle man fundera i de termer som Pat och Linda Parelli gör när de klassificerar hästar så skulle Dundie falla inom ramen för RBE - right brain extrovert. Mer om det kan du läsa här: www.parelli.com
I hagen har Dundie inledningsvis varit allt annat än lugn så hon har haft ganska lätt för att göra sig illa, vid ett tillfälle under det gångna året faktiskt ganska rejält. Så pass att jag fick ringa hem min kiropraktor/akupunktör för att komma tillrätta med bäckenet igen. Hon slidestoppar gärna i leran, spåren kan vara 20 meter långa.
Men som sagt, när det blev ordning på bäckenet började Dundie lägga på sig.

Slutet av april 2014, två månader efter ankomsten.

Jag märker genast om det är något på gång i bakdelen för då drar hon och rycker lite med det högra bakbenet då jag kratsar hovarna. Med min hovslagares hjälp håller vi problemen i schack, hon är även certifierad massör och kan för övrigt en del om craniosacral terapi också.
I sitt förra hem åt Dundie hösilage och hade alltid varit svår att hålla i hull, hon kunde till och med lämna kraftfoder. Här hos mig bjuds det på vanligt hö och hon fick äta så mycket hon ville när hon kom.
Vad som är vad är inte så intressant men jag kan konstatera att på kort tid gjorde miljöombyte, foderbyte, fysioterapeutisk behandling stora positiva förändringar för Dundie. Jag gissar att rak, tydlig och konsekvent kommunikation med sin människa bidrog också.
Men främst tror jag att den nya flocken hon kom till har haft en avgörande roll i hur långt hon redan har kommit på sin rehabiliterings-resa.


Min flock anförs och beskyddas av en oerhört tydlig ledare. Min lilla varmblodsvalack av okänd härstamning som är född 1992 har alltid gjort det största jobbet. Honom har jag att tacka för de flesta av de hanteringsproblem jag behövt lösa med individer som kommit och gått i flocken genom åren. Han fixar och jag glassar med!
Dundie fick också en beundrare i min trygga arabvalck född 1993, det är inte mycket som han oroar sig över.
Men framför allt tror jag att det har haft betydelse att Dundie fick två egna små shettis-ston födda 1997 och 1998 att basa över. Dundie är ledare för tjejligan här på gården, och de låter henne vara det. Om hon råkar överdriva när hon styr runt på dem så tar de saken med jämnmod båda två. Självförtroendet hos Dundie ökar för varje dag och det är så rörande att se och uppleva det!

torsdag 23 april 2015

Vi överlevde vintern

Snön har smält undan, vintern var inte så tuff i år som den brukar, taket på vindskyddet behövde bara skottas en gång på hela vintern vilket aldrig har hänt förut.
I mitten av februari fick Dundie kolik för första gången i sitt liv, jag kollade med hennes tidigare ägare och hon har inte varit drabad tidigare. Det enda jag kan komma på som var annorlunda var att det för ovanlighetens skull blåste S/O-vindar, väldigt kraftga sådana i flera dagar. Vindskyddet vätter mot söder så det brukar sällan vara särskilt busigt där. Men jag vet inte, hästar har ju 30 meter tarm så det är ju mycket som kan hända i buken. Efter att ha kämpat i stallet från klockan 23 till 07 kunde jag slutligen glädjas åt tarmljud i stetoskopet och våga slockna på soffan, det var idel promenader och paraffinolja medelst spruta i munnen den natten.
Tidigare bodde jag 12 kilometer från djursjukhuset Ultuna, nu har jag 400 kilometer dit, man håller sig för skratt en sån här gång. Kolmörkt, pannlampa och som sagt den där eländes blåsten.
Nu är jag jättehönsig vid blåst och kommer viftandes med täcke till Dundies förtret, hon menar att jag överdriver.

Vägarna bär oss ut, snart siktar vi vitsippor och tussilagon har kommit!

Anteckningar maj och september 2014



Anteckningar
Flytta in bog anv. halvhalt, be bakfoten träda in och förbi tyngdpunkten dvs. på volt, gå några steg sidvärtes utåt. Märk! endast nu för gympa!! Dvs. hals framåt, nedåt ställd inåt. Ytter bog lyfts, innerbog mjuk/ställd =>rotation av bröstkorgen.

Anteckningar
Bara lite gå vid sidan, sedan longeringsfattning.
På volt, gå framåt åt sidan, söka öppnakänsla. Halvhalt inner i samma stund som inner framben sätts ner. Pisk/hand i skänkelläget, ge hjälp just som inner bak lyfts.
Stel i höger (som att vända ett fartyg) så på den sidan hellre hålla skänkelhjälpen (bakre handen alltså) mot halskotpelaren.


Anteckningar
Jag yttersida, (väggen utgjorde inte så bra/positiv press) händer/tyglar i ridandes tygelläge håll med främre handen, andra handen spö i skänkelläget, motsatt sida dit Dundie är ställd. Alltså: öppna ifrån mig. Sen flytta spöet till yttersidans skinka för sluta. Jag placerad vid skänkelläget möjligen lite mot bogen men helst inte.


Anteckningar
Phu! Tänk igen! Gå baklänges-öppna, gå framlänges- sluta. (Tänk mitt brösts riktning). (Tänk picadero för sjutton).


Vår eminenta fröken heter Anna-Clara, mer om henne kan du läsa här: http://www.artofriding.se/


Vi övar vidare helt enkel!

På utfärd vi två


Foto: Sylwia Wärmelin

Hos vänner en afton för såväl gymnastik som miljöträning.
Dundies tidigare ägare har berättat att när hon kom till dem från Tyskland som treåring var hon så drillad att hon gjorde reiningmönster för sig själv i hagen. Det skär obarmhärtigt i hjärtat på mig när en sådan bild landar på näthinnan.
Jag vill gärna komma bort ifrån vilka associationer det än må vara hon kan tänkas ha kopplade till en ridbana. Autopiloten göre sig icke besvär här!

Foto: Sylwia Wärmelin

Det gäller givetvis även ridhus, trivsamt ska det vara så man hinner tänka nya tankar och känna dem i sin kropp!




I en liten ask - hovar kiropraktik och akupunktur

Det jag fick veta när jag tog över Dundie var att hon i princip inte kunde stå på tre ben. Det var besvärligt att verka henne, allra bäst var det om man tog en hov om dagen så att det inte var så ansträngande för alla inblandade, hade det sagts mig.
Jag är väldigt rädd om min hovslagare som är av den spädare modellen. Hon hade vid tiden för Dundies ankomst förtjänstfullt arbetat med mina hästar i tio år och eftersom jag själv är väldigt intresserad av hovar har vi under årens lopp utbytt många tankar och idéer och utvecklat en god vänskap. Jag anser det vara min skyldighet som hästägare att erbjuda en säker arbetsmiljö för dem jag anlitar så nu hade jag någt att bita i, trodde jag.
Jag hade bokat tid hemma hos vår eminente kiropraktor/akupunkör dit min hovslagare skulle komma. Det händer att dessa två samarbetar kring lite rehabiliteringsmässigt svårare fall.
Den tid jag bokat låg precis en vecka framåt i tiden från den dag jag lastade ur Dundie ur transporten här hemma.
Under veckan som gick förklarade jag för Dundie att oavsett hur ont hon hade i kroppen - vilket var uppenbart att hon hade, så fick hon lov att vara så vänlig och faktiskt stå på tre ben, annars skulle det bli svårt att hjälpa henne överhuvud taget.
Jag förklarade mig främst genom det sätt på vilket jag alltid, av ohejdad vana, närmar mig hästar. (För tjugo år sedan skulle jag benämnt det Natural Horsemanship, men nu vet jag inte längre vad det begreppet riktigt betyder. Eller, jag vet ju vad jag menar, men jag vet inte vad andra menar med det så jag låter saken bero). Till god hjälp rent handgripligen hade jag TTOUCH vilket jag tillämpat på mina hästar sedan mitten av 1990-talet. Mer om det kan du läsa här: http://www.ttouch.com/
Dundie skötte sig alldeles utmärkt under behandlingsdagen! Mina behandlande vänner kunde jobba säkert och tryggt!





 
 Vid undersökningen visade Dundie på kraftig låsning i sitt bäcken, det var både tippat och roterat och för att hjälpa henne bestämdes att hon skulle få en sula på vänster bak. Så efter att ha gått barfota i många år blev det nu dags för skor. Jag håller gärna mina hästar barfota, men det är inget jag drar in absurdum längre, behövs skor så får det bli skor.
Dundie fick försiktig manipulering och akupunktur och det bestämdes återbesök om fyra veckor.
Jag skulle fortsätta på den inslagna vägen och nu planerade jag även in TTEAM-övningar, främst att leda Dundie genom stjärnan http://www.ttouch.com/ förutom promenader, och kanske lite tömkörning på raka spår tyckte mina behandlare vore bra.

 
Det där med tömkörning lade vi dock på hyllan ganska snabbt, selen jag har var lite för liten och Dundie var dessutom vid den här tiden ganska stallmodig, jag är inget proffs på just detta så vanliga promenader var att föredra. Efter de två första veckorna på box fick hon nu också flytta ut och bo på lösdrift för första gången i sitt liv.
 
 
Vid återbesöket en månad senare kunde sulan på vänster bak plocklas bort.
Hon hade jobbat på bra med sina muskler i mellantiden, det blev ytterligare akupunktur, men inget återbesök tycktes nödvändigt att boka in där och då. För att hjälpa Dundie med snubbligheten hon då och då uppvisade i fram fick hon Classic roller-skor.
Vår rehabiliterings-resa var igång!

Doctor Wood

Doctor Wood bay quarter horse stallion Son of Doc O'Lena and grandson of Hollywood Gold

Dundies morfar Doctor Wood.
Källa: http://www.cnrquarterhorses.com/doctor-wood.htm

A Tribute To Hollywood Dun It.....



Dundies farfar Hollywood Dun It.
Källa: www.youtube.com

Pedigree

SR DUN DO LENA . M, QUARTER HORSE, 2001

SR DUN DO LENA
2001
QUARTER HORSE
SR HOLLYWOOD DUNDEE*
buck dun 1994
QUARTER HORSE
HOLLYWOOD DUN IT*
buck dun 14.1 1983
QUARTER HORSE
HOLLYWOOD JAC 86*
pal dun 1967
QUARTER HORSE
EASTER KING*
sor 1951
KING* b 14.3 1932
GOCHA H b 1947
MISS HOLLYWOOD
pal dun 1947
HOLLYWOOD GOLD* pal dun 1940
MISS BUGGINS 86 1943
BLOSSOM BERRY*
b 1975
QUARTER HORSE
DUN BERRY
gr 1961
JOHN BERRY gr 1951
FISHS STREAK sor 1958
REGINA BELLA
gr 1967
MR TRES BARS sor 1963
TINA REGINA gr 1961
MISS SANDLE KEE
b 1989
QUARTER HORSE
YHOLOTTE
b 1980
QUARTER HORSE
DOCS PRESCRIPTION*
b 15.0 1973
DOC BAR* ch 14.2 1956
JAMEEN TIVIO* b 1956
COMMANDERS BAY
b 1972
COMMANDER KING* blk 1958
MISS SAN JAY b 1961
MIS SQUAW KEE
sor 1981
QUARTER HORSE
SANDLEWOOD
b 1966
LEO SAN SIEMON* sor 1959
BRIANS LINDA b 1959
SQUAW KEE
b 1968
COMMANDER KING* blk 1958
SQUAW DIAL b 1960
WITTLE WID O WOOD

QUARTER HORSE
DOCTOR WOOD*
b 1981
QUARTER HORSE
DOC OLENA*
b 1967
QUARTER HORSE
DOC BAR*
ch 14.2 1956
LIGHTNING BAR* sor 1951
DANDY DOLL* ch 1948
POCO LENA*
b 1949
POCO BUENO* br 15.0 1944
SHEILWIN* dun 1943
GUTHRIE RED ANN
rd dun 1958
QUARTER HORSE
HOLLYWOOD GOLD*
pal dun 1940
GOLD RUSH* pal 1936
TRIANGLE LADY 17 dun 1934
LITTLE RED ANN
sor 1945
JOE TOM* b 1936
LILLIAN BUGGINS br 1937
ACIA WIDOW

QUARTER HORSE
GAY BAR KING*
ch 1958
QUARTER HORSE
THREE BARS
ch 15.3 1940
PERCENTAGE ch 1923
MYRTLE DEE* blk/br 1923
GAY WIDOW
sor 1950
KING* b 14.3 1932
HAPPY GAL sor 1944
ACIA DANDY
1968
QUARTER HORSE
HI DANDY DECK
1963
HY DIAMOND DANDY* sor 1957
SLOOP
GRAY PIGEON
gr 1950
RED EAGLE sor 1939
SALTY MOORE gr 1934