Kolukt och tilläggsregisterering i pass

Igår hade jag distriktsveterinären hemma för vaccination av mina fem hästar. Hon uppmärksammade mig på att Dundie behöver ha en tilläggsregistrering i sitt pass eftersom det tydligen är nya EU-regler. Dundies pass är tyskt och hon måste nu ha en registering i det svenska rasförbundets register, det har EU hittat på. 

Veterinärerna har ganska nyligen fått information om detta och det har inte uppmärksammats så mycket än och inte stått just något om det hittills i hästsporttidningarna vad jag förstod. Men innan nästa sommar ska alla med utländska pass helst ha fått en tilläggsregistering. Så nu måste jag kontakta SQHA.
Veterinären visade sig även vara id-kontrollant så hon kunde vips skriva in i passet att hon utfört en id-kontroll. Det fick jag på köpet, jätteskönt att slippa ta hem någon extra för detta EU-påhitt. Jag har en triangelmärkt häst som aldrig kommer att resa någonstans annat än till någon trivsam liten lekdag eller kurs i goda vänners lag, whats the point liksom!
Hon fick lite att grubbla på vad gäller betäckningen av färgen dock, hon skulle åka hem och grotta ner sig i färger sa hon. På svenska skulle man nämligen kalla Dundie för black. Men veterinären tyckte att hon var lite väl mörkgul för det, vilket hon kanske blir på vintern ja. Sen var hon osäker på om en black verkligen kan ha zebraränder på benen som Dundie har.
På tyska är hon Erdfarben - jordfärgad. Eftersom hon är en amerikansk quarterhäst, som förvisso bor i Sverige, så benämns hon buckskin eller dun, jag skulle aldrig säga att hon är black, det kan man t.ex säga om en islandshäst men inte om en quarter. Lustigt hur det är med etiketter!

Zebraränder

Nåväl, Dundie var sist i raden att få sin spruta. Och återigen visar denna häst hur otoligt känslig hon är, hon visar upp nya sidor hela tiden. Denna dag ett nytt ansikte.
Jag noterade att så fort veterinären kom i närheten av boxen blev Dundie otroligt vaksam, spetsade öron, krökt nacke, jättestora ögon. Jag gick in, satte på grimman, veterinären kommer in, (hälsar inte tillräckligt länge bevisligen) och för sin hand mot halsen - Dundie hoppar rakt upp. Alltså rakt upp!
"Jaha är du en sån häst" säger veterinären. "Nej, det är hon verkligen inte" säger jag. (Detta är hennes 19:e vaccination i livet, förutom alla hennes klinikbesök på grund av skador, där hon lär ha fått en hel del sprutor).
"Ja, men då är det nog för att jag luktar ko, jag kommer ju direkt från en ladugård där jag varit flera timmar" säger veterinären.
Vi bestämmer oss för att så var det. Kolukt. Väldigt obehagligt!
På kvällen under stjärnorna i lösdriften, när Dundie som vanligt spanar ut i mörkret för att lyssna efter grannhagens kor borta på avstånd, lägger jag handen mot hennes hals för att känna om det blivit någon bula efter sprutan. Snabbt kommer strunkna öron och visade tänder när hon vänder huvudet mot mig. "Men hallå" säger jag, "ja men okej då" säger Dundie, "klia på min lilla bula då, men kom ihåg att den där veterinären gillade jag inte!"