Vittring av ekvationen

När vi red runt sjön härom dagen sa min ridkompis "så där är man inte riktigt van att se henne". Hon syftade på att Dundie var lugn i steget och lång och låg i formen. Stundtals faktiskt nästan filosofisk med vinden i manen.

Vi startade vår ridning då jag fick henne i någon sorts reaktiva klopetiklopetklopeti-promenader med inslag av korta stunder harmoni.
Nu ett och ett halvt år senare närmar vi oss harmoni och balans med endast inslag av reaktiva utspel, som dessutom börjar minska i magnitud. Och färre antal meter av klopetiklopetiklopeti-gångart blir det för varje gång vi ger oss ut.

Stundtals känner jag vittringen av en symetrisk ekvation, jag är en lösning på spåren.

Total tilt

Jag ligger efter med att lämna in min film på övning nummer två i studiecirkeln som jag är med i genom föreningen ARV.

När jag nu äntligen fick tillfälle att filma så var det årets varmaste dag - hittills. Men tyvärr tror jag inte att det bara var värmen som gav mig total tilt i hjärnan. Kändes helt omöjligt att få till uppgiften med öppnor och slutor på volt. Jag måste vara inne inågon sorts omprogramering i hjärnan. Borde inte få närma mig en häst med kapson i näven. Usch! (Ge mig en repgrimma så jag får ordning på kroppsspråket liksom!)
Noterar det här för att jag inte ska glömma bort hur det kändes. Och för att jag ska förbereda mig bättre. Och för att jag ska komma ihåg hur förlåtande Dundie var mitt i eländet! Fina lilla Gula!

Dessutom krånglade tekninken, så jag lyckades varken redigera eller ladda upp något för mina cirkelkompisar att se.

Nä, skärpning!

 

 

Filmar med mobilen på läsplattan till sist eftersom all tekink strulade så.
Kolla hur Dundie kommer med huvudet i slutet, när jag förbereder mig för nästa kommando, och säger stillsamt "men du alltså, ska vi inte ta det här en annan dag..."

 

 

 

 

 

 

Kära lilla häst som står ut med mig!

Måndag och torsdag före lördag

Ja, då var det detta med att planera och se fram emot en spännande begivenhet. Man skärper till sig, laddar fokuserar. Vi skulle ju på kurs i lördags Dundie och jag!
Två veckor innan detta hade jag hovslagaren hemma och efter en hel del prat och velande bestämde jag mig för att denna gång få Dundie endast halvskodd. Som jag skrivit tidigare har jag gärna mina hästar barfota så långt det är möjligt. Men hittills har Dundie av olika skäl behövt skos runt om.
Det där kan man ju prata om i all evinnerlighet; förutsättningar, möjligheter, problem, ställningstaganden hit och dit, men det sparar jag till ett annat tillfälle.
Fakta 1: Dundie blir väldigt snubblig utan skor i fram, det är verkligen en markant skillnad mellan skodd och barfota.
Fakta 2: Dundie har väldigt lätt att få tappsko - alltid höger fram.

På måndagen före lördagen hade hon tappsko - höger fram. Min hovslagare hade semester!
Jag hade som jag såg det tre aternativ; försöka hitta en annan hovslagare som kunde slå på skon, själv ta av den andra skon, välja en annan av mina hästar som kurskamrat.
Jag valde att ta av vänsterskon, och jag var just då väldigt nöjd med att Dundie inte var skodd runt om. Jag har ett sedan ett halvår tillbaka ett sönderslitet vänsterknä som komplicerar tillvaron emellanåt, inte en fantastisk ställning för mig att stå i alltså - hovslagarställningen.

Förberedelserna fortsatte under veckan med att läsa gamla clinic-anteckningar, grundligt skura hästtransporten, äntligen få på den sommardäcken osv.

Så på torsdagen före lördagen är väl hästen halt!
Jag bedömer det som att hon har ont i knät och insidan av skenan på vänster fram ner mot kotan. Dock ej svullen eller varm. Men ååå alltså!

Mitt i mörkaste november, eller i ett snögloppigt januari när ingen riktig vinter ännu kommit tycker jag ofta att fem hästar är väl mycket att bo ihop med, sett till arbetsinsats och timmar tillgängliga per dygn. Men just nu vid ett sådant här tillfälle var det ju toppen, jag hade hela fyra stycken andra att välja på.
Valet föll på min trogne vapendragare och själabroder vilken jag i år firar tjugoårsjubileum med, min arabvalack som är 22 år.
Det blev jättebra och roligt! Och Anna-Clara är så otroligt skicklig på att hitta ingången till alla ekipage (www.artofriding.se).
- Gå ett varv, visa vad du gjort sen sist med den gula, säger hon och tar en slurk kaffe på stående fot. Innan man hunnit runt ridbanan så har hon bilden klar för sig, fast jag nu går med den vita.
Jag fick lära mig helt nya saker, såklart, jag hade ju en helt annan häst med mig. Man skulle kunna säga att han är Dundies totala motsats, nästan i alla avseenden.
Men det blev ju inte vad jag hade trott eller tänkt mig när jag laddade och förberedde mig.
Blir det någonsin det?

 

Av hältan märks nu inget längre, skönt!

Men att hon ska hålla på så ystert i hagen jämt!



Rakriktad eller rakställd?

Rakrikrad = Hästen bär lika mycket med båda bakbenen. Hästen kan vara böjd.
Rakställd = Hästens ryggrad är helt rak. Hästen är alltså inte böjd.  

(Katrin Wallgren i sin bok Skola din häst till ökad samling och hållbarhet). 

Efter en lång vinterdvala är vi igång och har en massa att fundera över och få grepp om. Studiecirkeln i ARV har kickat igång oss verkligen. Efter en del frågor jag fått med anledning av den film jag postat i cirkeln så tog jag fram Dundies journaler från Strömsholm som jag begärde att få ut när jag tog över henne. Det är en dyster läsning som jag lagt till handlingarna, så jag fick ta ett snack med min egen motvillighet för att kunna läsa dem igen.
Min främsta reflektion blir en stor respekt för min tränare!
För ett år sedan när jag började nosa på ridkonsten som koncept, i rehabiliteringssyfte, så var denna lilla detalj bland det absolut första jag fick lära mig under min första clinic:
När jag leder Dundie i vänster varv och försöker hjälpa henne hitta form så har jag höger hand i skänkelläget.
Men när jag gör detsamma i höger varv så behöver jag flytta upp vänster hand från skänkelläget till halskotpelaren. Alltså ganska nära där halsen fäster in mot bogen.

Detta var något tränaren sade utifrån att Dundie har särskilt svårt med sin högra sida, vid den här tiden vände sig hela hästen ungefär som när en människa i en filmkomedi vänder sig om hållandes en lång planka. Det var liksom bara att huka sig när hon gjorde rollbacks oombedd och huvudet kom farandes. Alternativt kunde man göra en Karate Kid och slänga upp en parerande underarm.
Men även om jag uppfattade den största styvheten åt höger så var enbart halsen lättare att böja åt höger än åt vänster.
Som jag tror var det väl bara ett lite rutinerat tränartips sådär "flytta upp handen i höger varv så hjälper du henne bättre att ställa sig en aning i halsen".
I journalen så läser jag nu en notering att efter röntgen av halskotpelaren så finner man en lindrigt oregelbunden fasettled vid C5-C6. Och var är det? Jo, just där jag under ledövningarna behövde placera min hand! Respekt Anna-Clara Olofsson! www.artofriding.se

Och nu laddar vi som bäst för att åka på clinic för henne igen, i övermorgon!
Undrar vad vi får för nya utmaningar då?

Snäll

Funderar som så många gånger förut över ordet snäll.
Vad betyder det i hästsammanhang?

Snäll.
"Jag vill ha en snäll häst".
Snäll.
"Jag vill att min häst ska vara snäll".

Hur är hästen då?
Vad menas?
Snäll?

Och vad blir motsatsordet?

 

 

Kollade på Synonymer.se och fann:

Synonymer till snäll: godhjärtad, god, hjälpsam, hygglig, vänlig, bussig, rar, trevlig, gemytlig, godmodig, tillmötesgående, välmenande, fridsam, reko, schysst, lydig, väluppfostrad, foglig, medgörlig, beskedlig.

Motsatsord: elak, stygg, dum, taskig.

Focus

You can communicate with animals three ways: by talking to them, by touching them, and by focusing. When you're focusing, you're concentrating hard on a goal. Animals can sense your concentration and will respond to what you're focusing on.

GaWaNi Pony Boy

Studiecirkel

Vi är med i en studiecirkel som ges genom ARV (www.foreningenarv.se) och det är så roligt, inspirerande och nyttigt. Och inte behöver vi åka hemifrån heller eftersom man filmar sig själv utifrån givna övningar, lägger upp och feedbackar varandra i en sluten FB-grupp.
Jag ser min häst med nya ögon!