Nu har det regnat i dagarna två vilket gör gott för marken. Dock ej för skodd quarterhäst eftersom det blir rätt lerigt i hagen nu innan växtligheten kommit igång på allvar. Igår stod ridtur på agendan men kvällen innan upptäckte jag att Dundie hade en tappsko, vilket inte är helt ovanligt. Hon gillar att rejsa och visa sina slidestops i leran. Fiong - så flyger en sko all världens väg, hart när omöjlig att finna sedan. Det fick alltså bli en annan häst som tog mig ut i skogen igår.
Nu på kvällskvisten när regnet äntligen höll upp och solen bröt fram kom Dundie till grinden och önskade uppfodrande att få umgängestid. Det gjorde hon rätt i! Det blev lite knaprande på gräsmattan innan vi tog en mysstund i stallet. Det mesta av vinterpälsen har släppt nu, men på nosryggen sitter stråna envist fast av någon anledning.
En praktisk sak med att ha jobbat en hel del med TTOUCH på Dundie upptäckte jag i kväll. Hon var riktigt lerig på benen, sån där plaskblöt gegga som inte ger en fantastisk upplevelse att försöka få bukt med. Jag kände mig inte hågad att hålla i de där benen alls och planen var inte att hon skulle stå inne så länge att leran torkade.
Men jag bad henne att vila tån mot golvet vilket hon gjorde galant så att jag kunde kratsa hovarna utan att hålla i dem. Tänk att så mycket faller på plats när man inte tjatar, man bara väver in goda ting i sina rutiner och så upptäcker man plötsligt att saker mognar liksom helt av sig själva! Kändes verkligen som att få en fin present!
Vi passade på att göra ordentlig TTOUCH på svansen nu i kväll också, alltid bra inte minst för självförtroendet. Jag tog mig också samman och inledde operation morots-stretch. Jag hoppas att det ska hjälpa till att mjuka upp henne lite bättre i sidorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar